Läsalot

Även jag tänkte hoppa på den här läs-a-lot-utmaningen som alla bokbloggare snackar om. Det handlar kort och gott om att utmana sig själv och läsa massor under perioden 30 Juni - 6 Juli. Och så ska vi överta twitter med #läsalot2013 taggen. Mer om det kan ni läsa hos Anna och Emelie
 
Mina mål är:
- Läsa ut Bitterblue! Påbörjade den för ett tag sedan men kom inte så långt. Så efter att flytten imorgon är över så sätter jag tänderna i den. 
- Läsa antingen "Vi har ju hemligheter i den här familjen" eller "Det är så logiskt, alla fattar utom du". 
- Läsa någon av de där böckerna som helt oplanerat hamnat i min bokhylla. Såsom "Nattens begär" av Sherrilyn Kenyon som följde med hem ifrån en resa till Ullared.
 
Tvivlar starkt på att jag kommer hinna läsa allt det här. Med tanke på flytt och det faktum att jag är en ganska trög läsare. Men ... Bitterblue ska i alla fall läsas ut, så de så! 
 
 

Bokbloggsjerka #3

Fredag igen vilket innebär bokbloggsjerka!
 
Veckans fråga är: Vilken ”bad guy/girl” tycker du bäst om och varför?
 
Det här var svårare än det borde vara. Jag fastnar alltid för de "dåliga" karaktärerna av någon anledning men trots det har jag otroligt svårt att komma på någon nu. Första tanken var förstås Damon från Vampire Diaries. Love him! Men å andra sidan är det tv-serien som har fått mig att älska honom, inte själva böckerna (vet faktiskt inte ens om han är med i dem?). Nåväl. Han kämpar gör allt för att dölja sin mänsklighet och vara så hemsk som möjligt men trots det märker man att han har en känslig sida. Något som gör att jag fastnar direkt för honom, även om han dödar och ofta är rätt odräglig ...
Men ... Eh ... Billy från Halvblodsserien gillar jag ju starkt. Han är en riktig "bad boy" och det enda som egentligen är bra med honom är att han älskar Aveline. Men något får mig ändå att gilla honom. Han är så mystisk, lite läskig och trots allt det hemska han gjort och gör i serien så är det otroligt svårt att inte tycka om honom.
 
Båda dessa är vampyrer ... Och båda är hemska bortsett från den där fina, mänskliga sidan som de verkar göra allt för att dölja och förtränga.
 
 
 

Bokbloggsjerka #2

Då var det dags för bokbloggsjerka igen! 
 
Veckans fråga är: Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?
 
Jag tror inte jag har läst så värst många böcker skrivna på dialekt. Den enda jag kan komma på såhär på rak arm är någon biografi jag läste för några år sedan. Där skrevs nästan allt på gammaldags smålänska och jag kan tänka mig att det inte är det lättaste att förstå om man inte kommer från småland (eller inte har tittat på Emil i Lönneberga). Men för mig som både sett Emil i Lönneberga och växt upp i småland var det inga direka konstigheter.
Fast jag tycker ändå att böcker ska vara skrivna på ren svenska, inga dialekter då det faktiskt kan förvirra många. Men om karaktärer i boken har en viss dialekt tycker jag det kan vara lite mysigt att faktiskt få "höra" det i boken, i deras kommentarer. Exempelvis att karaktären använder sig av vissa ord som är populära inom just den dialekten. Då är det lättare att höra rösten i huvudet än om det bara står att han talade "stockholmska" eller "göteborska" eller kanske till och med hade "jönköpingsdialekt".
 
Fast om något av följande ord används i en bok hade jag nog inte förstått särskilt mycket, haha:
 
 
 Bildkälla