Mina tankar om: Den där dagen
Om boken: Angelica är med om en fruktansvärd upplevelse, som för all framtid förändrar hennes liv. Hon bryter kontakten med alla hon känner och går in i sig själv. Till slut står hon inte ut längre och fattar ett beslut: Hon ska berätta! Hon ska hämnas på sitt alldeles egna sätt. Angelica sätter sig ned och börjar skriva:
"Jag har försökt att glömma det som har hänt. Jag har försökt att intala mig, att du säkert inte skulle ta illa vid dig. Att du skulle tro på mig och förstå. Men jag kan inte glömma det som hände den där dagen, därför har jag bestämt mig för att..."
Det här är berättelsen om en tonårsflickas tysta rop på hjälp.
"Jag har försökt att glömma det som har hänt. Jag har försökt att intala mig, att du säkert inte skulle ta illa vid dig. Att du skulle tro på mig och förstå. Men jag kan inte glömma det som hände den där dagen, därför har jag bestämt mig för att..."
Det här är berättelsen om en tonårsflickas tysta rop på hjälp.
Mina tankar: Jag blev mer berörd av den här boken än jag trodde att jag skulle bli. Jag har själv skrivit historier likt denna, ganska många faktiskt, och tänkte väl att jag skulle vara lite immun mot det hela. Men ett såhär känsligt ämne blir man nog alltid berörd av.
Precis som i den tidigare boken jag läst av Kim M Kimselius är boken perfekt skriven. Allt är bra beskrivet, lite väl bra kanske, och man lever sig verkligen in i handlingen. Till en början tyckte jag det var lite jobbigt med allt hoppande, ena stunden var huvudpersonen Angelica på lägret, andra stunden berättade hon om hur hon och hennes kille träffades för två år sedan. Men när jag närmade mig slutet förstod jag varför boken var skriven som den var. Att Angelica skrivit det hela som ett brev till honom, vilket gjorde historien om än mer berörande än förut.
Jag tycker att det här är en väldigt viktig bok som jag hoppas får mycket uppmärksamhet. Den tar upp ett mycket viktigt och känsligt ämne och jag tror att den skulle kunna hjälpa många där ute som hamnat i samma sits som Angelica - som blivit utsatta för en våldtäkt. Kim nämner i "slutorden" att det är aldrig någonsin den våldtagnes fel vilket jag håller med om till fullo. Det spelar ingen roll om man visar mängder med hud - man kan gå naken om man så vill - och "ber om det" som några av tjejerna i boken uttrycker sig. Ingen kan rå för att denne blev våldtagen. Det är alltid våldtagaren som har gjort fel. Det är åtminstone min åsikt och jag önskar att fler delade den. Kanske kan den här boken få folk att inse allvaret och få folk att förstå hur det faktiskt känns för någon som blivit utsatt för ett sådant övergrepp.
Ja du, Kim. Jag tvekade lite när jag bad dig om detta recensionsexemplar, tänkte att "Näe, det där är nog inte en bok för mig". Men så fel man kunde ha. Din text berörde mig otroligt mycket och fick mig till och med att gråta en skvätt i slutet (tror aldrig det har hänt när jag läst förut, faktiskt). En otroligt bra bok med ett sorgligt men ack så viktigt budskap!
Så ni som inte har läst den, gör det nu. En kort liten bok som berör på djupet.
Betyg: 10/10
