Författare: Veronica Roth

Förlag: Modernista

Antal sidor: 381

Serie: Divergent (#2)

 

Om boken: Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar - och sig själv - samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.
Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.
Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.

 

Mina tankar: Jag har velat läsa den här enda sedan jag läste sista meningen i Divergent i somras. Men har avsiktligt väntat ett tag bara för att jag ville sänka förväntningarna lite (som var skyhöga efter första boken). Dock tror jag inte - med facit i hand - att jag hade behövt göra det egentligen för den här var minst lika bra. Jag slukade den med hull och hår precis som den första och känner nu ett enormt sug efter tredje delen. 

Tris är fortfarande min absoluta favoritkaraktär även om jag faktiskt kunde irritera mig lite på henne i den här boken. Jag vet egentligen inte vad det är med henne som får mig att gilla henne så mycket, kanske det faktum att Roth gjort henne lite självisk. Hon är inte helt felfri och det är väl det som gör att jag tycker om henne så mycket. Hon känns verklig och man kan känna igen sig i hennes tankegångar. I just love her! Annars tycker jag om Four och Christina. Plus många andra bikaraktärer, det finns ju en del i de här böckerna ;)

Nåja, boken var fantastisk. Det hände saker hela tiden och den blev aldrig tråkig. Mer än så har jag egentligen inte att säga, jag bara älskade den. Punkt. 

 

Betyg: 10/10