Mina tankar om: Vingar av glas

Vingar Av Glas av Sofie Trinh Johansson
Läs min recension om Halvblod som är första boken i serien HÄR. Observera att recensionen kan innehålla spoilers för er som inte har läst Halvblod!
 
Handling: Billy har lämnat Aveline för att på egen hand be om hennes nåd och för det blod som kan rädda hennes liv. Samtidigt har han flytt från det enda hon är beredd att kämpa för, och lämnat henne med Alexander, som förändrats av hennes svek. Just som Aveline inte tror att det kan bli värre kommer Billys syster och V till dalen. Med sig har de Coraline, som visar sig vara Avelines värsta mardröm.
Vem är egentligen mannen hon tror sig älska, och vad har han en gång varit? Och är verkligen kärleken nog för att fortsätta älska?
 
Mina tankar: Ärligt talat vet jag inte vart jag ska börja. Jag läste precis de sista orden på boken och känner mig ganska velig. Jag kan inte riktigt besluta mig för vad jag tyckte. 
Skrivmässigt är Sofie fantastisk. Hon är väldigt duktig på att förklara allt som händer i detalj och dela med sig utav karraktärernas alla känslor till läsaren. Hennes karraktärer är väl planerade och man får en mycket bra bild utav dem. Min favorit är helt klart Billy (varför föredrar jag alltid "the bad guys"??) och även hans syster Domino (kanske för att hennes temperament är något jag känner igen från mig själv, haha. Tror jag hade varit lite som henne om jag varit vampyr).
Precis som Halvblod så är Vingar Av Glas lite väl lång för min smak och jag kan tycka att det är många saker som är extremt utdragna och ibland händer det att jag hoppar över stycken där Aveline bara tänker och det egentligen inte händer någonting. Men det är ju bara för att jag föredrar kortare böcker och sånt är ju individuellt! Jag kan dock erkänna att jag drog en lättat suck när jag närmade mig slutet och kom på mig själv att tänka "äntligen har jag tagit mig igenom den". Varför har jag svårt att sätta ord på men jag tyckte inte att det hände särskilt mycket som fick mig att vilja fortsätta läsa utan jag gjorde det mest för att läsa ut den. Det var först i de sista kapitlen (precis som när jag läste Halvblod) som jag kände att jag ville läsa mer. 
 
Så jag gillade den men tyckte att den var lite utdragen och i mitten tröttnade jag vilket ledde till att det tog ett bra tag innan jag läst ut den. Men det var ändå något med den jag gillade! Halvblod var dock bättre just händelsemässigt. 
 
Jag funderade en bra stund över betyget men jag känner inte att jag kan sätta mer än en 3:a. Det hände inte så mycket som jag kunde önskat. De pratade mest om att saker skulle hända, men sedan hände inget ändå. Var bara allt triangeldrama som intresserade mig (trots att jag försöker intala mig själv att jag inte gillar sånt) till slut. 
 
Betyg: 3/5
 

Kommentera här: